AI uppfann inte imitationen. Vi håller bara på att industrialisera den.

Jag läste på Handelshögskolan men lyckades – åtminstone delvis – undvika att stöpas i den klassiska managementkonsultformen.

Ironiskt nog blev jag istället en av Nordens första AI-managementkonsulter.

Det kändes ganska mycket som att välja en ny väg.

Nu börjar jag undra om hela branschen är på väg åt exakt samma håll.

I en artikel i The State of AI med den underbara titeln “Accenture and Deloitte Are Selling the Same Brain to Every Company in Your Category” beskrivs hur de stora konsultbolagen konvergerar kring samma AI-modeller och i stort sett samma fyra transformationsspår.

Min första reaktion var inte skadeglädje.

Jag blev genuint rädd.

För artikeln har inte bara en poäng om teknologin. Den träffar något betydligt äldre:

incitamenten och kulturen i management.

Rosabeth Moss Kanter beskrev redan på 70-talet homosocial reproduction: under osäkerhet tenderar människor med makt att välja människor som känns bekanta, förutsägbara och ungefär som dem själva.

Begreppet handlade om människor och maktstrukturer.

Men mekanismen är intressant.

För organisationer finns en ännu mer träffsäker teori: institutionell isomorfism.

DiMaggio och Powell ställde 1983 en briljant fråga:

Varför blir organisationer så lika varandra?

Ett av svaren var osäkerhet.

När vi inte vet vad vi ska göra tittar vi på dem runt omkring oss.

Vilket för oss till den kanske vanligaste frågan jag hör i transformationsarbete:

”Vad gör våra konkurrenter?”

Svaret borde ibland vara:

De försöker ta reda på vad ni gör.

Och mitt i detta står managementkonsulten.

Jag skulle vara en hycklare om jag avfärdade best practice, maturity assessments eller frameworks.

Jag använder dem själv.

De är fantastiska verktyg för att skapa struktur i en komplex transformation.

Men ett ramverk är spelregler.

Det är inte spelet.

Managementkonsultbranschen har under decennier blivit oerhört bra på att kodifiera erfarenhet, paketera den och göra den repeterbar.

Det är inte ett karaktärsfel hos konsulter.

Det är en stor del av affärsmodellen.

Problemet uppstår när repeterbar metod möter en teknologi som också är exceptionellt bra på att reproducera det sannolika.

• Samma best practice.
• Samma benchmarks.
• Samma publika information.
• Samma modeller.
• Samma fråga om vad konkurrenterna gör.

Och plötsligt använder hundra företag artificiell intelligens för att komma fram till ungefär samma genomsnittligt rimliga slutsats.

Artificiell intelligens riskerar att bli artificiell imitation.

Det är här jag tror något viktigt håller på att skifta.

När analys blir billigare ökar värdet på det som inte lika enkelt kan standardiseras:

smak, omdöme, erfarenhet, kontext, mod och förmågan att se något som inte redan finns i en benchmark.

Det gör konsultrollen svårare.

Bra.

En transformation är trots allt inte en byggnad som ska konstrueras efter samma ritning en gång till.

Det är en kreativ och konstruktiv process i ett levande system av människor, teknologi, kultur och historia.

Om alla följer samma karta hamnar alla på samma plats.

Och om alla företag blir lite mer lika finns det några aktörer som definitivt vinner på det.

Men jag är inte säker på att det är företagen.

Standardisering är kraftfull. Därför är den också farlig.

Aligns "Alignment first"-metodik börjar inte med att kopiera ett svar.

Den börjar med att ställa bättre frågor.

Kan vara klokt att inte bara fråga en traditionell managementkonsult.